Just nu är jag så himla arg så jag inte riktigt vet vart jag ska göra av mig själv. Jag är arg på mina medmänniskor och arg (besviken?) på mig själv för att jag reagerar som jag gör och låter det påverka mig så.

Varför är jag så arg? För att jag precis kommit från affären och dryper av skam och skuldkänslor för att jag köpte en bakelse…Min mamma var med mig när vi stötte på en bekant till henne och såg då vad jag hade i handen. Hon menade på att man ibland faktiskt får unna sig – med hänvisning till bakelsen. Innan hon sa det var det ett himla ”ojojoj!”. Jag ville sjunka genom jorden, där står jag som är överviktig med bakelse i handen! Jag ville inte titta upp och se andra människor, se deras blickar.
Ja jag fattar att andra människor inte förstår min problematik, det står inte i pannan på mig att jag har en ätstörning men någon jävla hyfs får det fan vara!!

För det första: Att över huvud taget kommentera eller säga något om någon annans mat (om det inte är åt hållet ”det där ser gott ut”). Vad andra människor äter och varför är inget du har med att göra och de behöver heller inte höra vad du tycker om detta. För det andra; så hela den här kulturen kring att ”unna sig” något sött får mig att vilja sparka bakut. Det blir så tydligt att något sött egentligen inte är bra och något man ska akta sig för. Själva ätandet i sig skambeläggs så till den grad att vi numera behöver rättfärdiga varför vi väljer att äta något sött.

En behöver inte ens ha en ansträngd relation till ätande för att bli osäker när en människa uttrycker något liknande. Så snälla, bara inte kommentera det folk äter eller väljer att köpa i affären.
Bakelsen fick inte plats i påsen då den var full vilket ledde till att jag bar förpackningen och jag skämdes. Jag skämdes så otroligt att bära detta gift, detta hemska som jag som överviktig verkligen inte borde äta. Till slut bad jag mamma bära den istället….Att jag påverkades så av någons ord gör mig både arg och ledsen, jag fattar ju att hon inte menade något illa men när jag hela dagen har velat fram och tillbaka om jag verkligen ska eller inte ska köpa något sött med anledning av alla tankar det triggar igång gjorde den bekantas kommentar inte saken speciellt mycket bättre.

Nu sitter jag här, har ätit bakelsen som jag var så sugen på men eftersmaken är bitter och monstret knackar på dörren tillsammans med skuld och skam.