Jag tror de flesta upplever julen som en fantastisk tid på året, med snö, ljus och god mat. Även jag tillhör den skaran som tycker mycket om julen men med ett förbehåll, allt prat om vad man ”bör” och ”inte bör” äta, låt mig förklara;

Julbord med kollegor, exempelvis: Maten är fantastisk god, det finns mycket att välja på vad gäller kall och varm mat och man har tom tänkt på årets vegetarianer. Många går flera gånger, för maten är ju så god och det är ju så en gör vid julbord, tar om. Efter maten kommer godisbordet, även det med mycket olika val där det tagits hänsny till allergiker och veganer, gluten- och laktosintolleranta. Även detta smakar fantastiskt gott MEN här händer något! UNDER TIDEN som det plockas till sig av det goda kommer kommentarer om att ”nu har man visst ätit för mycket”, ”nu har jag ätit så det räcker för hela julen”, ”herre gud, jag måste leva på gymmet i två veckor nu efter all den maten”, ”en får passa sig här nu och inte ta för mycket gott, det kommer visa sig på vågen”.

Nu skulle man kunna tro att det här scenariet enbart gäller julbord med kollegor INNAN själva julafton….nej nej, det kommer mera. Efter jul och julledighet när alla är tillbaka på sina arbetsplatser, då pratas det om HUR MYCKET en har ätit under julen, hur mycket en har gutt upp i vikt och hur mycket en nu måste passa sig för att inte gå upp mer i vikt eller för att tappa i vikt….
Att prata om mat och vikt har blivit nästan samma som hur man förr pratade om väder och vind – ett allmänt samtalsämne som man kan prata om i brist på annat.

Du behöver inte ha en ätstörning för att tycka att julen är svår, av olika anledningar, men för de med en ätstörning är det inte helt enkelt att navigera sig igenom.
Jag tycker den här tiden på året är hemskt jobbig, inte så mycket för det som äts eller i vilken mängd utan för det jag kommer höra från människor runt omkring mig och hur julmaten har påverkat deras vikt. Det är otroligt triggande för mig, problemet är bara att det är svårt att undvika. Grejen är ju den att det inte enbart kommer vara människor runt omkring mig som tar upp detta, de flesta livsstilstidningar med självrespekt kommer beskriva de bästa sätten att gå ner 3 kg på en vecka, eller hur du kommer i form igen efter julens godsaker, eller vad du bör tänka på för att ställa om din kost till svältkost för att gå ner i vikt, i princip.

Det är liksom inte okej att bara få vara under julen, hämta tillbaka sig själv och äta gott med nära och kära. Julen kommer en gång om året, EN. Är det då så viktigt att prata om hur mycket en ätit eller hur mycket en gått upp i vikt.
Smakade det bra det du åt? Ja men då är väl det fullt tillräckligt?

Det är svårt att stå emot alla de där förslagen på dieter, på mat, på tänkande. Ätstörningen riktigt drar i mig de första veckorna i januari och ibland har jag trillat dit. Prövat en ny diet, räknat kalorier igen, tränat galet mycket – gärna allt samtidigt. För att lättnaden av att göra något jag känner igen och som ger ro i huvudet övervinner medvetandet om hur sjukt det faktiskt är det jag utsätter min kropp för. På sikt hoppas jag att jag kommer kunna uppleva julen och bara se fram emot den och inte behöva tänka på eller oroa mig för vad andra kommer att säga men just nu är det bara att ta mig igenom det så oskadd som möjligt.