Solen och värmen är här, men med värmen blir kroppsångesten starkare igen. Under några veckor har jag trots allt varit ganska förskonad från ångest och negativa tankar om min kropp men nu börjar det komma tillbaka igen.
Jag undviker att se mig själv i spegeln eller spegelbilden i olika fönster när jag är på väg någonstans (oftast till och från jobbet). Den här fysiska känslan av hur kroppen känns, hur den kan tänkas upplevas av andra och vilka värderingar som läggs i det.
Pratade med Emma förut på telefon bl.a om att jag jämför min kropp med andras, speciellt när jag ser någon vars kropp påminner mycket om min egen. Jag funderar då om andra reagerar på min kropp på samma sätt som jag reagerar på den kroppen jag ser? Görs liknande bedömningar och värderingar om personen enbart och endast utifrån kroppens form och sammansättning?
Jag har t.o.m haft tankar på att skaffa en våg igen. Inte för att en våg skulle göra så särskilt mycket egentligen men det skulle ge mig en känsla av kontroll, kontroll över hur mycket jag väger. Risken med att börja väga mig igen är att det kan leda till att jag börjar gå in och peta i maten eller börjar träna överdrivet mycket igen (eller båda samtidigt). Att väga mig ger bara en inbillad kontroll, vikten säger egentligen inte så mycket men jag känner en sådan kontrollförlust just nu och känslan av kroppen ger bara så mycket negativa känslor.
Jag kan ibland önska att jag kunde på något sätt krypa ur kroppen eller i.a.f kunna se kroppen som ett verktyg snarare än ett objekt som ska bedömas och vara attraktiv för andra, att vara den rådande kulturen och kroppsidealet till lags. Bara känna att min kropp hjälper mig att kunna leva och göra sådant som ger mig mening och glädje – det skulle göra allt så mycket enklare på något sätt.
På torsdag ska jag prata med min psykolog om detta, känslan av att vilja väga mig är så stark, starkare än vad jag någonsin upplevt den tillsammans med en frustration om att kroppen inte förändras trots kostomställning. Hur lång tid ska det ta innan jag kan börja märka skillnader?
Bild:pixabay
Kampen mot monstret 
Känner verkligen igen mig. Är också plågsamt medveten om min kropp som inte är jättestor objektivt antagligen men påtagligt större än för ett år sedan, och det blir förstås inte bättre nu när det är mindre kläder och kanske solning/bad som gäller. I ditt fall låter det ändå som att det kan vara bra att inte skaffa en våg, att du känner viljan att ha koll på vikten mer nu tänker jag talar för att det når sitt max, att snart kommer viljan till den kontrollen minska om du står emot. Men jag vet förstås inte vad som är bäst för dig, bara en tanke. Jag vägde mig imorse för första gången på 10 mån och vågen visade klart mer än jag trodde så nu känner jag mig inte så nöjd med det beslutet. Fick direkt impulsen att köpa en ny våg, ibland kan man inte lita på den här men typ stämmer det nog, och väga mig ofta men så kul har det inte varit de perioder jag har gjort det… Jag har nog förresten bara kommenterat här någon enstaka gång men går in flera gånger i veckan och blir glad när det har kommit ett nytt inlägg, jag tycker du skriver bra och jag följer särskilt din behandling nu med stort intresse. Skönt att det överlag verkar ge en del effekt. Borde kanske själv ta tag i det igen.
GillaGilla
Jag har anorexi men känner verkligen igen mig i din beskrivning av hur man ser på kroppen. Jag har också ett enormt kontrollbehov och väger mig flera gånger varje dag. Jag skulle vilja väga mig en gång i veckan men har super svårt att släppa på kontrollen.
Nu när det är sommar blir det ju mindre kläder och man känner sig lätt utsatt och blottad, men jag älskar ju sommaren så det här med hur jag ser ut får jag försöka tänka bort och fokusera på det bra med sommaren men det är så svårt att tänka bort kroppen när man lever i den dygnet runt och aldrig blir av med den.
Precis som du jämför jag mig med andra och jag undrar hela tiden vad andra tänker om mig. Jag skulle vilja se mig själv som andra ser mig för att få motivation till att gå upp i vikt. Alla säger att jag är läskigt mager, ser blek, sliten, sjuk och gammal ut men jag har svårt att se det.Det jag kan se är att mitt ansikte ser väldigt slitet ut men annars ser jag en tjock person som snarare behöver gå ner i vikt.
Det var intressant att hitta din blogg för trots att hetsätningsstörning och anorexi på ett sätt är motsatserna till varandra så verkar det finnas mycket gemensamt.
GillaGilla
Tack för din kommentar! Efter att ha träffat en del människor med olika sorters ätstörning märks det tydligt att sjukdomen är den samma, det är bara uttrycket för att hantera ångest/jobbiga känslor som är olika. Därför är jag inte så förvånad att du känner igen dig i min beskrivning också om vi är sjuka på olika sätt.
Sjukdomen gör våra hjärnor så otroligt snedvridna och att släppa på den där ”kontrollen” som vi på alla sätt och vis försöker behålla är så jäkla svårt. Jag fick trodde ett tag att jag känner känslor starkare än andra för att jag tidigare var så van att hantera de på ett dåligt sätt, att då släppa på det och uppleva den här kontrollförlusten gör det värre. Samtidigt lär jag mig mer och mer, som ett extra lager hud för att kunna stå ut.
GillaGilla