Kampen mot monstret

Om min väg för att blir frisk och fri från hetsätningsstörningen och de destruktiva tankarna kring mat och ätande som sjukdomen för med sig.

För tillfället i underläge

Den friska delen har fått stryka på foten ett tag, monstret har mig åter igen i ett järngrepp som innebär överdriven träning och minskat kaloriantal/dag.
Än så länge är det ”bara” varannan dag jag tränar och kaloriminskningen är ”bara” med 200 kcal men det är en dominoeffekt där resultatet kan bli oändligt mycket värre. Jag har varken sagt eller berättat om det hela för någon eftersom det ju innebär att någon kommer försöka stoppa mig – det vill jag inte (eller snarare är det väl monstret som inte vill det).

Jag vill helst inte sluta och är just nu helt oförmögen att faktiskt kunna göra det så trots min motvilja kontaktade jag psykiatrin idag och berättade om min försämring. Det är verkligen klurigt eftersom det inte handlar om eskalering av hetsätning utan eskalering av ett beteende som sorgligt nog premieras i samhället. Finns det någon som någonsin skulle säga att träning/fysisk aktivitet är dåligt för människan? Nå, det är inte så jävla optimalt om du har en ätstörning!

Det hela skapar en otrolig frustration inombords, där jag å ena sidan vill träna och vill gå ner i vikt samtidigt som jag vet med mig att jag inte kan hålla det på en konstruktiv nivå. Det finns inget stop och tenderar till att eskalera till proportioner jag inte kan hantera och slutar med att jag kör sönder mig själv. Det är få saker som kan hålla mig ifrån det, möjligtvis feber eller maginfluensa men yrsel, hosta eller smärta håller mig inte ifrån det.

Tanken är att jag ska få träffa en sjukgymnast på psykiatrin för att prata om och jobba med ett ”normalt” förhållande till träning och fysisk aktivitet, förutsatt att det inte kommer lite för sent? Tro mig, en människa som är sjuk i en ätstörning är fantastiskt bra på att ljuga och dupera sin omgivning…

Annonser

2 comments on “För tillfället i underläge

  1. S
    10 augusti, 2017

    Mosigt att du erkänner och ber om hjälp, kan inte ha varit lätt. Men klokt! Hoppas du kan få hjälp. Du kanske också kan påminna dig om insikter genom åren och vad du lärde dig på mhe, kanske finns något att påminna dig om som kan underlätta.

    Gilla

    • Linda
      14 augusti, 2017

      Tack, kände mig inte speciellt modig kan jag säga. Men antar att det snarare var sjukdomen som pratade där.

      Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 10 augusti, 2017 by in Hälsohets and tagged , , , , .

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 18 andra följare

Follow Kampen mot monstret on WordPress.com

Arkiv

Kategorier

Kontakt:

kampenmotmonstret@gmail.com
%d bloggare gillar detta: