Kampen mot monstret

Om min väg för att blir frisk och fri från hetsätningsstörningen och de destruktiva tankarna kring mat och ätande som sjukdomen för med sig.

Balanserar på en knivsegg

Ibland känns det verkligen som att jag ska tappa förståndet totalt.
Den oändliga dragkampen som pågår inombords mellan monstret och mitt friska jag. Monstret som vill jaga ut mig att träna, jogga, simma, dansa eller helst allt. Yoga är än så länge det enda jag kan göra som inte triggar mig men i takt med att hösten närmar sig vill jag bara ut och jogga, samtidigt vet jag hur destruktivt det kan bli. Jag minns exakt hur bra och skönt det kändes den där hösten när jag började jogga och räkna kalorier – hur fantastiskt det sjuka kändes, där och då såg jag det inte som något sjukt. Hur kunde jag när jag blev påhejad av vården?

Det kanske låter som något banalt, hålla sig ifrån att träna, men det är inte så jävla enkelt. Det är en mängd olika känslor (som inte är sanningar) som snurrar runt där inne och lättast att tysta de är att antingen hetsäta, som å andra sidan leder till än mer ångest efteråt, eller träna. Det handlar inte om något pass i veckan då och då utan det maniska tränandet där en dag utan träning leder till ångest, dåligt samvete och känslor av misslyckande.

Jag tycker det är så svårt och det gör mig frustrerad att å ena sidan vilja så mycket å andra sidan inte kunna med risk att trigga igång något. Jag är förvisso också oftast trött men den går att trycka undan om det behövs. Tänk inte- bara gör, så gick tankarna när jag tränade maniskt, vilket innebar att inte känna efter om jag verkligen orkade eller inte.
Det är inte speciellt mycket kvar av själva hetsätningstendenserna kvar, ibland kan jag känna behovet av att hetsäta, att äta mycket och snabbt på kort tid. Men bortsett från det har ätstörningen förändrat sig, helt klart. Jag är fortfarande sjuk, uppenbarligen är jag ju fortfarande sjuk men vilken form som är värst kan jag inte riktigt uttala mig om. Båda formerna genererar ett lidande som jag inte önskar någon annan.

Jag pratade med Freja* igår på telefon, det gjorde gott att kunna prata med någon som vet samtidigt som jag på ett sätt skämdes när jag berättade om kaloriräknandet. Samtidigt tänker jag att eftersom läkaren inte gick in på ämnet något ytterligare är det kanske under omständigheterna okej också om det inte är optimalt.
Freja berättade att även om hon är frisk (hon har varit friskförklarad i mer än 1 år nu!) så äter hon fortfarande utifrån MHEs måltidsplanering, också på jobbiga dagar känner hon en trygghet i att så länge hon håller maten och äter enligt det hon lärde sig på MHE är det okej.
Vi pratade om människors taktlöshet, hur människor som vi har omkring oss kan vara så klumpiga i vad de väljer att prata om och uttrycka när de vet vad vi gått/går igenom. Jag är fortfarande sjuk och kämpar med min ätstörning varje dag, ändå finns det människor i min närhet (som vet om min kamp) som kan kommentera sina egna kroppar, vad andra äter, vad de själva äter eller vilken diet de pysslar med just nu för att gå ned i vikt. I alla dessa fall är min kropp alltid störst (och då pratas det inte ens om vikt), det är som att de är så upptagna av sig själva att de inte förstår vad deras uttalanden leder till eller skapar inom mig.

Jag fattar att jag inte kan kräva att det ALDRIG mer ska pratas om mat eller kroppar omkring mig men att personerna i.a.f tänker sig för vad sjutton de säger framför mig, eller i värsta fall till mig, när de vet om min ätstörning.

Bild: Pixabay

*Freja heter egentligen något annat

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 6 augusti, 2017 by in Monstret and tagged , , , , , , .

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 18 andra följare

Follow Kampen mot monstret on WordPress.com

Arkiv

Kategorier

Kontakt:

kampenmotmonstret@gmail.com
%d bloggare gillar detta: