Kampen mot monstret

Om min väg för att blir frisk och fri från hetsätningsstörningen och de destruktiva tankarna kring mat och ätande som sjukdomen för med sig.

Sakta, sakta framåt

Bit för bit går det nog åt rätt håll, jag har blivit sämre i min relation till kroppen då jag blivit mer besatt av vikt och uppfattningen om kroppen och de ständigt malande tankarna om viktnedgång.
MEN vad gäller att hantera känslor, hetsätning och överätning har det verkligen blivit bättre!

För några veckor sedan var jag med om något som skakade om mig ordentligt, inte nog med att jag haft en tuff dag på jobbet och var trött, på kvällen hörde min stora kärlek av sig efter att inte haft kontakt på 12 år…Det piskade upp så himla mycket tankar och känslor och det kändes som att jag skulle explodera av allt som snurrade där inne.
Varför är detta så stort då? Jo, att hantera en motgång har fungerat bra, exempelvis om jag är trött eller nedstämd men är det flera saker samtidigt har det alltid lett till hetsätning eller överätning med kraftig ångest som resultat.
Denna gången fick jag inget hetsätningspåslag, inget behov av att äta eller att fly undan den jobbiga situationen. Jag satt där med alla mina känslor och grät, tillät mig att gråta och att känna allt det som jag kände; sorg, ilska, förvåning, saknad, bitterhet. Att tillåta mig att bara vara och känna men också sätta ord på hur jag känt och upplevt det där för 12 år sedan, något som han tog till sig och förstod.
Jag kände mig till och med förvirrad över att jag inte fick något hetsätningspåslag eftersom jag alltid känt det vid sådana situationer under så många år. Jag visste inte riktigt vart jag skulle ta vägen eller vad jag skulle göra.

Nu när det gått ett tag känner jag mig faktiskt stärkt av upplevelsen, att jag kunde ta mig hel igenom en sådan upplevelse utan att behöva hetsäta, utan att känna skam eller skuld för det jag ätit, att inte dämpa eller döva det jag kände utan bara lät det komma. Det ger oändligt mycket hopp om framtiden!
Svackorna kommer fortfarande till och från, svackor med nedstämdhet där jag helst bara vill gömma mig och min kropp för resten av världen men jag kommer ändå på något sätt ut ur det igen – jag har ingen aning om hur jag gör det. Jag bara fortsätter mina dagar rutinmässigt och där är nog jobbet en stor del, att ha regelbundenhet vad gäller tider, måltider, att veta vad dagen 5 dagar i veckan kommer innebära och ge mig.

Att jag oavsett hur svårt det känns och hur gärna jag vill strunta i allt och ge upp – ändå FORTSÄTTER KÄMPA! Att inte ge upp.

Bild: pixabay

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

Information

This entry was posted on 24 juli, 2017 by in Hetsätningsstörning and tagged , , , , .

Ange din e-postadress för att följa denna blogg och få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 17 andra följare

Follow Kampen mot monstret on WordPress.com

Arkiv

Kategorier

Kontakt:

kampenmotmonstret@gmail.com
%d bloggare gillar detta: